Arbråtrakten

I Koldemo var det 22 minusgrader igår. Så här såg det ut då:

Jag fångade en rev idag förresten

Hello Africa

I dag är dagen då jag hade stora planer på att åka till Senegal. Men så blev det inte. Så nu är jag här. Med stora planer på Marrocko.

Jag har tre bilder som aspirerar till titeln "Bästa foto 2008". Kategori "Skoj". Tänk vad roligt om jag fick lov att publicera dom här. Det är såna bilder som gör att jag skrattar så jag gråter när jag ser dom. I bland räcker det med blotta tanken.

I väntan på Afrika stillade jag mitt skriande behov med fin plånbok på Röda Korset i Bollnäs. Leopard. Det finns nog i Afrika. Kanske.

Låtom barnen komma till mig

Det är bråda dagar för en sån som mig. Mycket jag vill ha. Bilder nedan är ett axplock av vad som fyndats i landet där ofvan, Hälsingland.

Till er från oss

Bästa jullåten: Ave Maria framförd av valfri artist. Inte Carola. Annars är det väldigt mycket Bach nu.
Bästa julmaten: Laxen
Bästa jultvn: Ivanhoe

Spot me!

Spotify har åsamkat mig bryderier av det stora slaget. Det vill säga jakten på Spotify. För vips så var Spotify det nya som alla pratade om. Men det är som att jaga ringen i ringenfilmen. Så fort man tror att man har den i sin hand, då rycks den brutalt från ens värld. Och där står man snopen och en smula ledsen. För man måste ju ha en INVITE! Herregud. Och i går hände det sig. Väntan äro öfver.

Open your eyes, clear your heart

Det sägs att det lackar mot jul. Och jag väljer att tro de som säger. Det gör jag. Men här i Stockholm kan det vara lite svårt att tro när det gäller vädret. Men hemma i Arbrå, där finns vinterlandet. Där kan man andas.

I ena stunden pratar Reinfeldt om att bara köpa svenska klappar till jul. För att sedan sälja ut allt så fort det bara går till högstbjudande. Svenskt eller osvenskt.

Den stora grejen nu är annars att Johanna och Mattias är föräldrar. Grabbarna är här. Två stycken. Och ikväll ska vi ses för första gången. I lördags hände det sig. Så jag smsade Hanna och Larsson på natten om nyheten. Hanna svarade inom kort med glädje. Efter en lite längre stund svarade Larsson: " Å grattis rys t er båda. Hälsnigar Larson". Timman var sen, men jag skrattade så mycket att jag var tvungen att tända ljuset och svara: "Men din fulle fan, du skickade lyckoönskningen till mig!" Och nu kommer det bästa. Larses svar:" A jag vet. Älskar dig. darling."

Jag vet?

Å herregud. Hör bön. Se efter Larse liten.

Måndagsmopps

Börjar bli dags att göra såna årslistor. Sitter och funderar på hur vilka kategorier som bör vara med. Årets låt, Årets skiva, Årets spelning, Årets mat, Årets resa. Borde ju vara fler.

Blotta åsynen av riktiga gardiner och dess jävla stänger framkallar ep-anfall light hos mig. Jag var så otroligt otrevlig i går i två timmar när jag stod och trilskades med först strykjärnet sen jävla gardinstången. Alltså jag hatar såna grejer. Jag kommer aldrig ha såna. De jag höll på med i går var inte mina. Sen skämdes jag för att jag varit så arg. Som för några veckor sen när jag tappade varma mackor i ugnen. Och jag hör ett: -Vad gööör du?! Det luktar bränt!

Jag fick rabies. Kan ju inte säga att det händer frekvent att jag släpper ut ilska, och det är jag nöjd med. Låt det så vara.

Imponerande

Jag berättade för min goda vän L idag att jag tidigare på kvällen såg Erik och Mackan på tv hur de drack laxermedel och sedan hoppade studsmatta. Vi skrattade åt tokigheterna en stund innan L berättade att hon omöjligtvis kan hoppa studsmatta utan att bli kissnödig. Det var ju märkligt.

L: - Å, jag kommer bli en sån där gammal impotent tant!

Två mittsexors innersta

På fullt allvar sitter jag och knyter näven samtidigt som jag skriker: " Vafan! Din jävel!" blandat med: " JÄVEL!". Det är handboll på tv. Det engagerar mig. Faktiskt ibland när jag springer, leker jag att jag är med i landslaget. (Herrarna av någon konstig anledning.) Jag springer liksom lite bättre då. En extra skjuts. Typ jag och Marcus Ahlm springer och pratar spärrar.

Pump it up

Larse,(Anna-Karin), och jag har en bra kommunikation på nätet. Vi kan skriva så att vi hör den andra tala. Jag vet precis hur hon låter när hon skriver det där om SEEEN vänder man... Och hon vet hur jag låter med iiilskan. Frågan är om någon annan kan förstå.

10:34pmAnnica
hahaha
men det beror helt på stilen på dom
de får liksom inte vara för spetsiga
eller för runda
10:35pmAnna-Karin
oh nej, spets går bort, dom måste vara runda men samtidigt inte för fjortispoppiga.
10:35pmAnnica
exakt!
10:36pmAnna-Karin
skitsvårt. och inte smal klack och fan inte kilklack och inte hög klack. puh mycket me det där. kommer aldrig hitta
10:36pmAnnica
även jag är på jakt
svarta
10:36pmAnna-Karin
HAAATA kilklack!
RÖÖÖDA!
10:36pmAnnica
hahaha
tänkte just skriva det
HATA kilklack
10:37pmAnna-Karin
hahahah ibland tänker vi sjukt lika. ibland...
10:37pmAnnica
eller sån jävel med smal klack precis under hälen. sjuuukt fult
ja haha
10:38pmAnna-Karin
FYYYY fan!
10:38pmAnnica
jupp
10:38pmAnna-Karin
MAAAN tror dom är fina, SEEEN vänder man på dom!
10:38pmAnnica
EEEXAKT
dååå fattar man
10:38pmAnna-Karin
BEEEESVIKELSE!
10:38pmAnnica
iiilskaaa
10:39pmAnna-Karin
VAAARJE gång!
men den här gången ger jag inte upp.
10:39pmAnnica
aaalla b-tjejjer villl haa!
10:39pmAnna-Karin
åååhhh. fuck.

The quizmasters

I love quiz. Quiz är frågesport typ. I går var vi på ett musikquiz på Landet. Temat var rock och sånt. Fan vad jag inte kan mina rockgubbar. Tur de manliga kunde. Jag kunde i alla fall Patti Smithen. Alltid nåt. Det finns bara ett orosmoln på quizhimlen: fuskarna. Låter typ som punkarna. Men åter till fuskarna. De ringer och smsar hejvilt. Ingen skam i kroppen. Och jag kokar inombords. Det är såna som de som gör att vi hamnar i lågkonjukturer och kriser. Helt säkert. Jävla tattare! Vi fuskade inte. Och inte vann vi heller. Men bra var vi i alla fall. Men fan att vi missade Elvis Costello. Det grämer mig.

Sen var det här med att packa. Jag ska nu inte sova hemma två nätter och min hjärna klarar inte att packa för det. Helt kortslutning. Jag kommer till dag 1 med träningskläder. Sen var det slut. Måste bli en ändring.

Dagens quiz: Vilka två på bilden var med på gårdagens quiz och vad har de för smeknamn?

Inte min grej

I dag började det snöa. Yvigt. Och alla ba: " Ja, men det blir det lite vitt på marken i alla fall. Lite roligare."

Va? Vad exakt är det som är roligare? För min del kan det lika gärna regna fram till 18 december. Helvetes vinter faktiskt. Kallt är det. November.

Jag längtar framåt. Tillbaka.

Bas-tant

I dag var jag, Johanna och Bas på Fotomässan i Älvsjö. Skakade hand med Pieter ten Hoopen gjorde jag. Han är bra. Såg mycket bra. Och mycket som inte var så bra. När vi kom dit var det fyra olika köer. Först ställde vi oss i en där vi stod bakom en man i permobil. Men vi tyckte den, kön, gick så segt så vi bytte. Väl inne efter en stunds kollande konstaterade Bas:

"- Ja det var ju tur att vi bytte från motorcykeln..."

Kanske låter det inte lika roligt nu. Men det var rasande roligt när Bas sa det. Han säger saker med eftertryck kan man säga.

I half die

Min allra bästa Smithslåt måste du ju bara höra. Gissa innan du lyssnar vilken den är!

Särskrivningar är så 2004

Språket utvecklas ju hela tiden. Absolut. Har inget emot att förortskidsens ord blir gemenemans rättesnöre. Däremot blir jag galen av otyget att förstärka det man vill ha sagt genom att använda stor bokstav i början av ordet. Exempelvis: jag hade så himla ont i Fötterna!
Vill man verkligen understryka att fötterna fått sig en rejäl omgång kan man skriva HELA ordet med versaler. Just så. Det gör mig galen.

Michu loves you!

Herrens vägar äro outgrundliga

Jag har en grej som jag gör när ingen ser. Jag kollar på gammeldags julpynt på Tradera. Jag är mer eller mindre beroende. Kan man säga. Det budas hejvilt. Och det som gör mig förbannad är att det är en annan som sitter och budar mot mig. På direkten liksom. Jag lägger 89 kr. Tre till fem sekunder efter får jag ett mejl från Tradera där det står att jag är överbjuden. Jag hytter med näven och väser. Ger mig inte. Har tänkt att jag ska spåra upp överbjudaren. Men så i veckan. Min utsände får reda på vem hon är. Genom ett sammanträffande. Man kan säga att hon hänger löst. Den gammla tanten.

I had a dream

I natt vaknade jag flertalet gånger av att jag skrattade. Åt Linda och Kristoffer som skämtade om något skitkul. Men så vaknade jag till och fattade att det bara var i drömmen. Så jag dummade mig själv. Lite dömande sådär. Och somnade om. För att vakna till samma sak igen. Så höll jag på tills jag skrattande, men fortfarande dömande och lite argt, sa till mig själv:

-" Neee..."

Förmodligen var det kvällens biljard som spelade mig ett spratt. Jag har inte längre medaljen i min ägo. Champion.

Har du hört det senaste?

När jag skulle hänga min utställning här i stan frågade killen där hur jag skulle få fast bilderna på väggen. Jag föreslog kludd. Han såg tveksam ut så jag fortsatte att övertyga. Förklarade att de hade hängt med hjälp av det i två veckor i Bollnäs. Han såg fortfarande tveksam ut. Då fattade jag vad han inte fattade. Han fattade inte kludd. Hur kan man inte fatta? Måste man säga häftmassa? Säger han radergummi också?

På pallplats

I dag var det sagt att jag och Persson den gamle räven skulle se Låt den rätte komma in. Men när vi så väl anlände till Heroin City flirtade bowlinghallen med oss. Svaga som vi är till sinnet lurades vi snabbt in till krypens tillhåll. Naturligtvis skulle det spelas om mer än äran. Förloraren skulle köpa en av guldmedaljerna som dinglade bakom disken. Och ha den kring halsen hela vägen hem. Jag visualiserade räven gående surmulen på söder med medalj om halsen. Kör på det sa jag. Tävlingsjävel som jag är och allt. Räven började med en strike. Men jag gaskade upp mig och tog upp fighten. Innan jag avslöjar utgången vill jag bara förtydliga att killar av naturen har ett jävla övertag i just bowling. De är ju starkare i armarna. Det är ju bara så. Så om då mannen bara träffar en av käglorna slås de andra ned i rena virrvarret. Så är det. Och jag är ingen dålig förlorare. Jag gick runt på Willys med medalj av guld kring halsen. Sen tog vi bussen mot stan.

Skink on you

I kväll har jag fotat på ett skinkseminarium. Jag skojar inte. Italienska och spanska producenter besökte Stockholm, Nationalmusem. Johanna sa att jag skulle se det som en utmaning. Och det är det. Låter enkelt att fota skinka. Men det var inte helt lätt. Det hela var mest absurt. Men det var trevligt ändå.

Längst till höger i bild skymtas en klöv

Visst är det fint att va vid liv

Jag vet att inspelningen inte är den bästa. Men jag vet att känslan är det. För jag var där.

http://se.youtube.com/watch?v=g_zaHL7koI8

Jag fångade en rev idag. Not.

Skansen var dagens utflykt. Vet inte varför, men jag var i perfekt harmoni och bara älskade livet i dag. Det är ju trevligt. Ser nu hur klyschigt det låter. Må vara. Mina favoriter på Skansen är sälarna och rävarna. De kollade vi på länge. Djurgårdsbåten är en annan favorit. Kan inte heller säga riktigt varför jag älskar den. Gör det bara. Alltid gjort. Kanske är det för att jag är historiegeek. Dagens tips är i alla fall Skansen. Det finns karuseller där också.

Ni har gjort min favoritfärg ond

JAG FÖDDES INTE TILL DEN HÄR VÄRLDEN FÖR ATT SE JAN BJÖRKLUND SITTA VID MAKTEN!

Jan Björklund tycker att det är viktigt med ordning och reda i skolan. Eleverna ska ha respekt för läraren. För han är Gud. Om de sen har respekt för varandra spelar inte Jan någon roll. För han är ju inte elev. Heil Hitler. På Jans tid var det minsann inget smsande under bänken inte. Keps på eller av betyder allt.

Jan Björklund tycker om friskolor. Mera säger Jan. Jan tycker också att elitklasser är att eftersträva. Då kan ju de mest motiverade bli ännu mer motiverade. resterande är ju säkert bra på nåt annat. Självklart är det endast inom de naturvetenskapliga ämnena de klasserna ska existera. Heil Hitler. Jan vill att barnen ska få betyg i allt tidigare åldrar. Helst redan i förskolan. Så man redan där kan se vilka som inte håller måttet. Att sen barn inte är förmögna att skilja på person och prestation är inget som bekymrar Jan. Han är ju vuxen.

Jan och hans kompisar tycker att det ska kosta mer att besöka akutmottagningen. Därför höjer de nu avgiften. De som tyckte att jag var löjlig när jag sa att borgarna kommer att privatisera allt de bara kan och att bra sjukvård kommer att kosta kan ju sätta in pengar till alla ensamstående föräldrar som övertalar sina barn att sprucken mjälte väl inte gör så ont. Heil Jan.

Could have supported us when we retire

I regel öppnar jag aldrig dörren när det ringer på om det inte är någon jag känner igen. Men i går skedde ett undantag. Som jag bittert ångrar. Det var tv-licensjäveln. Jag blånekade ju mitt bästa. Men när han påpekade att han såg min fina platt-tv klart och tydligt bakom min rygg resignerade jag. Med ett:

"- Jaha, du menar den?"

Skrev fint på lappen och tackade och hejade.

Nu har jag sett den efterlängtade Last king of Scotland. Blev ju snuvad på den karamellen i helgen. Såg den i dag. Och visst tycker jag om den. Men inte alls lika om Blood diamonds. Många hade sagt mig att kingen skulle vara bättre. Men nä. Kan ha att göra med att jag är för observant för detaljer för mitt eget bästa. För när doktor Carrigan första gången kommer in i huvudstaden i fina bilen syns samma statist två gånger. I olika klipp. I helt skilda miljöer. Kanske undrar du hur jag kan vara så säker på det. Men se, jag äger en fäbless för klänningar och dess snitt. Och särskilt såna afrikanska.

De macktigaste

I dag var det konferens hela dagen på jobbet. Så jag nyttjade tiden ultimalt. Med att tänka på de godaste mackorna jag ätit. Kom att tänka på den enkla fullkornsackan med ost och paprika som jag köpte här nere i tunnelbanan hos han med den tokiga blicken och svajet. Den mackan köpte jag en sen söndagskväll när jag kom hem från Prag i våras. Den kommer jag i håg. Och jag undrar lite varför. Inte direkt märkvärdig.

Sen tänkte jag på den i somras på klipporna vid havet. Persson kom på cykel och bjöd på korvmacka. Vegansk korv. Men som den var god. Det kommer jag ihåg. Limpmacka.

Utan ett ljud

Här framför mig utspelar sig just ett skådespel. Två pojkar i den yngre åldern vankar fram och tillbaka. Sparkar på några löv. Viftar med armarna. Jag hör inte vad de säger. Men jag förstår ändå. Fast jag inte är autistisk. Det är det de är. Det är därför de vänder så tvärt när ljud når dom. Som på en given, ljudlös, signal vänder de sig om samtidigt. Byter riktining. Jag har sett dom förut. Kanske har de sett mig.

Hit å dit

Häromdan satt jag vid tvn och åt frukost. Typ samma dag som Tito Beltran dömdes. Då rullade det nere på skärmen en text som löd:" Chatta med Tito hos Malou. Fråga om allt från sändningstider och format". Jag fick bara inte ihop det. Vafan, Tito? Borde inte han ha fullt upp med att rymma till chilienska ambassaden och så? Efter en timme med funderande stod det så klart. Det var inte Tito. Det var Titto. Tittarombudsmannen. Tito gäckar mig.

Och Jocke kommer inte från Norrköping, utan från Linköping. Potatoe potata.

Afrikanen

Jocke Brun är i afrika. Kul för honom. Han bara skrattade när jag sa att jag minsann skulle handla tyger och smycken om jag for dit. Han skrattade. Jag har skrattat åt honom också i dag. Det var när jag kollade hans sida, www.joakim.wedholm.net , och fick syn på Sten och Stanley det brast. Kan se Brun krypa omkring. Brun heter han för att han är ifrån Norrköping och där kan dom inte säga brun utan säger bräääujn. Därför.

I går hade jag finfrämmande. Så vi gjorde findrinkar. Sen gick vi och lyssnade på Lasse Linden. Gött.

Han gjorde fuck you

På väg till tunnelbanan i går var det en prydlig asiat bakom mig. Jag hörde hur han skyndade sig. Portfölj hade han. Proper liksom. När vi kommer ner går precis vårt tåg. Då ser jag hur han i smyg gör fuck you åt tåget. Bakom portföljen liksom. Jag blev lite rädd.

I går fick jag så äntligen mina efterlängtade böcker. En Sture Dahlström, en Jonas Hassen Khemiri, en om underrättelsetjänsten i Frankrike under andra vrk, och så DEN. A piece of cake av Leila. Som jag var lyrisk i går. I samma veva dök datorn upp. Så allt var fulländat. Jag blädrade i Leilas boken som den förste att läsa den Heliga skriften. Sen sprang jag till Konsum och handlade kardemumma.

Förresten så köpte jag och Stoff nya träningskort i veckan. Jag ser ut som en afghanhund. Å han som en typ terrier. Jävla ta-kort-med-webkamera-ställe!

Det är den tiden på året då jag vill till havet. Havet. Ett hus vill jag ha. Med vita ytor. Med varma stengolv. Där jag kan sitta och spela och skriva. Det har jag velat sen jag var sju. Så jag undrar när. Men eftersom lägenhetsköp känns mer aktuellt får väl längtan ligga kvar. Inte blev det bättre av att höra Hello Saferides "Anna". Av principskäl brukar jag aldrig lägga in klipp här då jag har väldigt svårt för andra som gör just det. Men detta är ett undantag. Det här är nödvändigt. Du måste höra den. Och drömma om havet.

http://www.youtube.com/watch?v=ojE7J6O1D6A

Livet leker

Carpe diem.

Min kärlek i Tyskland kommer kosta mig 3000 kronor för mig att återse. Pass på.

Söndagsmorgon, pre festen, upptäcker jag stor vattenpöl på mitt köksgolv. Således vattenläcka. Röret sönderrostat. Värden är i Kroatien på lyxjakt och svarar: " kan tyvärr inte hjälpa dig, gumman." Förhoppningsvis är det fixat imorgon när jag kommer hem. Ser fram emot uppbrytning av golv samt värmefläktar som ska ta bort all fukt. Det ser jag fram emot. Allra helst då jag måste igenom köket för att nå sovrummet.

Förra veckans sjukdom genererar avdrag på lön. Jag är inne i ett sånt flow nu. Lyckos mig. Å andra sidan får jag ju köpa ny dammsugare i helgen.

Nån som vill göra nåt för mig? Nån?

Kniviga Lisa

Ibland spelar livet en ett spratt. Eller Lisa. Såklart Lisa. Lisa har en blogg, http://www.knivlisa.blogg.se/, och den var listad i Metro i fredags. Topp-tre-lista. Och jag blev ju helt till mig. Så pass att jag tänkte ringa en av mina bästa vänner Johanna, hon med chipparna, eftersom dom båda arbetar på Expressen och ganska nära varandra. Dom känner varandra lite genom mig. Eller nu känner de ju varandra utan mig också. Hursom så ringde jag Johanna. Förkyld som jag var ursäktade jag mitt väsande och undrade om hennes för dagen lite dova stämma också berodde på sjukdom. Jodå, det var det sa hon. Så jag fortsatte min tanke och började berätta om den stora upptäckten i Metron. Jag raljerade. Var lite stolt så där. För jag har ju alltid lobbat för Lisas blogg eftersom jag tycker den är otroligt roande och bra på alla sätt och vis. Och Lisa och jag har ju gått i samma KLASS. Jag var mäkta stolt. När jag stannade upp och inväntade Johannas svar får jag ett:

- " And guess whooos taaalking?!" tillbaka.

Jag fann mig ganska snabbt. Finns bara en som alltid drar ut på o:na så där och samtidigt gör handrörelser. Lisa den luringen hade svarat i Johannas lur. Spjuver där. Så nu tror Lisa att jag och bildredaktören på Expressen pratar om henne dagligen. Säkert massa elak. Men jag looovar Lisa, vi gör inte det. Och om vi gör det är det bara goda saker. Jag svär på min Tollareheder.

Koko!

Jag lever! Vi har varit på semester datorn min och jag. Han i Tyskland och jag i Frankrike. På planet hem från Marseille var han ryssen som var med i Robinsson med. Poäng till den som kommer ihåg den rödlättes namn. Han stod i alla fall och spände sig i vitt linne i gången där tjejerna skulle kränga mat.

Sommarens läsning blev:

1. Resa genom ensamheten, Plura Jonsson


2. Damernas detektivbyrå, Smith McCall


3. Kalaharis skrivmaskinsskola för män, Smith McCall


4. Att komma hem ska vara en schlager, Per Hagman


5. Snabba Cash, Jens Lapidus (Laaapidus? Lapiiidus?)


6. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindkvist
   

Oväntat bäst var Snabba cashen. Just för att den var så himla oväntad. Fann den på pendeln på väg till Gotland. Läste snabbt och tyckte om den. Så pass att jag fick perzon att läsa den, och att han nu även läser efterföljaren. Det roliga är ju att jag har varit så himla anti den boken innan. I mitt ansikte. Naturligtvis så märks det att det inte är en författare som skrivit den, men det som bär den är historien. Och världen där under.

Oväntat sämst är då Låt den rätte komma in. Hur kan den ha blivit så himla hypad? Övergår mitt förstånd. Inte alls min bok. Men då Markus har skrivit en låt om den, "Jag är en vampyr", så kände jag min nödgad att läsa den. Ett tu tre, på marken.

Backhand

I går klockan tolv slog vi upp dörrarna för folk att beskåda våra bilder. Och vad kul det var. Droger är sekunda vara.

I sista sekund föll allt på plats. Cidern hälldes upp. Salta pinnarna placerades. Vi halkade runt. Fick fina blomster och fina kommentarer. Ansikten jag inte sett på år kom förbi. Kul.

Efter det stressade jag hem och tog två treo och svidade sen om till tenniskläder. Tre timmars spel väntade. Jag och bas bildade team. Vassaste servern i kransen. Helt klart. Tobbe gick på nät. Inte jag. Linda svor. Per uppmuntrade. Pappa satt på bänken och gnällde på mitt fotarbete. Game set match.

So sorry

Ber ödmjukast om ursäkt för min absoluta frånvaro. Datorn fungerar inte. Kaputt. Och semestern gör det ännu värre i dator-användar-frågan. På det så har jag varit borta. Cyklat Gotland runt. 35 mil. Inge lek. Och jag kommer inte göra om det. Även om det var fint. Men det var inte med glädje jag satte mig på cykeln fjärde dagen i rad och nio mil framför mig. Det var det inte. Men we made it. The worldest greatest.

I samtliga nerförsbackar hörde jag:

-Annica, du vi tar det lugnt nerför du. Inte full fart liksom.

Tror du ja. Fegsnörets bromsar tjöt i backarna medan jag bara gled ner. Ibland med bara en hand. Måste ju snyta mig med. Annars var det lite synd om kakan. Sadeln och allt.

Imorgon är det vernissage på vår utställning. Och jag är för närvarande så trött. Hoppas allt ser bra ut imorgon.

Jag kvällsbadade på Fårö.
Cyklarna

Chip

Johanna Ringde mig i söndags och meddelade att hon och bas ska ha tvillingar. Innan hon ringde hade hon sagt att hon visste vad jag skulle säga:

-" TVÅ chippar!"

Mycket riktigt. När mamma sitter och mummlar om käre värld, så skriker jag:

-" TVÅ chippar!"

Två små chippar kommer tassa runt hos dom. Mycket märkligt. Men härligt. Jag gratulerar.

Och shit vad jag kan vara lättskrämd. Larr sov hos mig. Jag hade bäddat fint på soffan med roslakan. Själv slog jag på p1, rättade till kuddarna och tog fram den goda boken. Efter en stunds läsande,( Per Hagmans "Det ska vara som en schlager att komma hem"), släckte jag lampan och inväntade sömnen i takt med att radiorösten berättade om allehanda blommor och växtzoner. Rätt vad det är hör jag ett ljud typ en meter framför mig. Där står något svart och väser. Larr.

"-Vafan, du har blivit en riktig jävla tant du ju! Ligger å lyssner på p1. "

Jag mumlade något ohörbart till försvar. Mina tankar hade fullt upp med att inte hoppa ut genom fönstret. För det var det impulserna sa åt mig att göra.

Dagen efter hade Larr gayshorts i parken. Det var varmt.