acinna reteh gaj jeh

Jag hade ju helt glömt bort att jag kan läsa baklänges. Shit. Det hade jag liksom glömt. Fan och nu blev jag påmind. Det är som med den grejen att man kan svälja sin egen tunga. Lika jobbigt var gång man kommer på det. nenravK. Det var där jag blev påmind. Tack för den. Jag tackar och bugar.

Pååålska kvitton, vi vill ha...

Jävla trevlig kväll igår må jag säga. Brun trotsade sin sjukdom och peppade på rökrummet på Carmen. Vilket ställe. Sen kom uppenbarelsen: är det krig i Polen? Ja? Meeera kvitton vi vill ha.
Sen kom jag på det. Det som jag tänkt på så många gånger. Varför måste tåget tokstanna tusen gånger i Liljeholmen så man flyger som en Bingolott fram och tillbaka? Pååålska kvitton.

Kvällens chock var ju att Starre the man pluggar till präst. Inte så att jag misstror hans talanger, tvärtom. Han är en av de mest religiösa människor jag träffat. Så bra. Men ändå häpnar jag över vilket uttryck det tar sig. Men helt rätt. Mura på du bara. Även jag har haft de tankarna, men snavat redan på andra tanken. Vad skulle du vilja göra? Skomakare, jurist eller valfångare? Eller kanske något helt annat. Tell me.
Kontoutdrag!

Måste även berätta att jag ikväll hejade på en man vars affisch hänger i mitt skafferi. Sicket mygleri. Och kan någon den ofina versen på Polska kvitton?

Landet där Bryan Adams allvarsamt fortfarande är poppis

Är tillbaka från polskiland. Trevligt var det. Hur klyschigt det än låter så ger det sannerligen perspektiv att resa. Vare sig man vill eller inte. Jag är ganska glad att jag inte behöver lyssna på samma man varje kväll på tvn. För i Polen, där är det en man som tolkar det den engelska rösten säger. Med samma tonläge hela tiden. Och ni kan ju tänka er själva att det låter ganska bisarrt roligt med en halvdäst polack som ska uttrycka en skärrad Bruce Willis. Jag slipper också att inte ha färska, goda sallader i matbutiken. Kål i alla varianter fanns det däremot gott om. Men samtidigt så har jag inte heller service i min lägenhet. Det var minsann en hit. Bara lägga saker överallt. Bapp bapp bapp. Jag var ändå lite bra och slängde gamla juiceförpackningar och annat efter mig. Vissa kan stapla sånt i diskhon tills det tippar över.

Varje morgon fick jag mina stövlar putsade innan vi trippade ut på stan. Hem blev det ofta taxi. Så billigt ju.



För övrigt har jag saknat handbollen. Så pass att det högg i hjärtat.

bland tophats och fresstyles

Vem har någonsin gillat Sissela Kyle? Vem?

Annars var det i en vit Fiat 82:a, EAW 651?, som jag tryckte knäna för hårt i förarsätet. Den slitna italenaren luktade lite bränt gummi och smält tophat. Jag undrar faktiskt varför jag valde den. Jag har aldrig gillat den. Jag gillade lakritspuck. Pappa också. Fast ibland hade han rävblod på nävarna. Mamma fipplade i Guldbandet i spelaren. Såklart satt jag bakom henne. Såklart på den sidan där högtalarna fungerade. Först var det tyrolerhatten. Sen Fats Domino och blåbärsbergen. Och sen. Sen. Bambambambam. Waterlo! Då växlade mamma upp och jag drog åt röda lackskärpet. Badringarna blåstes upp. Fiaten var världen. Oh yes. Precis när Benny och Björn fäller ihop orglarna rullar vi in på Galvens parkering. Jag som just åt en kubb.

Jag minns mina ungdoms dar

Hej. Jag skriver nu. Det är jag. Oui, Michu.
I natt kom jag och tänka på all musik som man så starkt förknippar med en annan människa, en doft eller spåret av en känsla. Första berättelsen: wonderwall. Inte med kortluggarna, utan med Ryan Adams. Då är jag i London i ett immigt baksäte klockan tidig morgon. På en gata där husen är så dåligt tätade att man, om det vill sig, kan vakna upp och flyga. På en gata där man äter allt förutom ägg och bacon till frukost. På en gata där den kändaste personen är han som sålde korv till journalisterna som kom efter upploppen den där dagen för typ tjugo år sen. Upploppen i Brixton. Säger dom. Här är vi. Hanna och jag. Dåligt med upplopp. Vi väntar på chauffören som ska ta oss till planet.
Jag har packat väskan själv, men ändå ska det packas om. Helst i ett annat rum. Helst ska den med ett annat plan. Jag är nöjd med Tate Modern, och den där picknicken. Med skumma grönsakerna. Nä ät utan att skölja. Lugnt. Cause baby, you gonna be the one that saves me.