Att fånga en lyra

Vi for till the skärgård

Här är gudagott att vara

Fönstret är öppet, dörren står på glänt

Broder Jacob

Min vän Jacob är ute i vida världen med kameran och pennan. Har alltid uppskattat hans sätt att rapportera. Kolla du med:

http://www.kamerabild.se/nyheter/blogg/Med-kameran-som-kompass-1.49729.html


Till höger kan man läsa äldre inlägg.

Cykelsång

Kände mig som Kniven idag. Knivlisa alltså. Jag sjöng högt när jag cyklade. Högt. Och jag tror rösten skar sig några gånger. Gjorde inget. Det var den här jag sjöng till:



Himla vacker vidoe också. Eller video.

Åter så en länk

Bra krönika att läsa en dag i maj:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article5215885.ab

Välkommen till Sverige

Sånt här är det bästa jag vet. Dokumentärer. Små kikhål in i andras själar och liv. Se det. Helt underbart.
http://svtplay.se/t/103478/dokumentar

En bit av mig

Hem med mig från Koldemo fick jag grenar av äppelträdet. Kom att tänka på:

Vi har ju levt för barnen, för den här villan har vi gnott
Han vandrar runt i tomma tysta rum
En stickling köpt på Weibulls blev ett äppelträd så stort
Där sjunger näktergalen när nattluften är ljum
Han har sjungit mig till vaka varje natt sen i april
Vad är det han är så jävla angelägen om?
Grannarna, han kan väl flytta upp till dom!

På morgonen låg trädet ner med grenarna i sjön
Av vågor rördes löven som av vind
Fru Ahlgren mumlade vresigt om allt sly av al och rönn
Varför just vårt äppelträd? Det var väl synd.
Men herr Ahlgren hängde upp sin såg i boden som han byggt
Mot kudden lutar han sin hjässa som är kal
Hos grannen flyttade in en näktergal

Land

En film inspirerade mig. Jag gick 2.1 mil i lördags. Gick i naturen. Med naturen. Vilken film?

I´m the afroqueen

Det här med flätor då. Och så vill jag till Afrika då. C´est la realité.

Bugg it up

Jag väljer att sammanfatta helgen med fabulösa citat. Först ut Larry:
- Håll käften, jävla afroqueen!
Detta sagt efter rosédryckande i Vitan och jag ville ha toalett. Tror hon syftade på flätorna i mitt hår och de nytillkomna fräknarna. Efter det blev det öl på Sonjas greken i solen och sen fick jag pannkaksmiddag.

Lördagen låg vi i Svandammsparken. Alla var där. Vi fortsatte den härliga dagen med att sörpla oss vidare till Bonden Bar där Jürg spelade. Då fick L ett sms som satte mitt sans ur spel. Det var en fransk man som skrev: "Jag ska komma sen. Nu jag drykka mojito hem." Bien sür. Våra tankar sprang mycket snabbt till ´Allå allå. I taxin på vägen hem snurrade Bas till angående en bekant som uppvisat lite tråkig attityd under kvällen:
- Det är INTE ett friskhetstecken när man går ut med gamla lumparkompisar eller!

Linda drömde hela kvällen om en cheeeseburgare.

Hack i häl

Jag har aldrig behövt lyssna på klassiskt glada låtar för att bli glad. Det är nog mer tvärtom i många fall när jag tänker på det. Energier är nog grejen skulle jag tro. För att förtydliga min tanke ger jag er:

">

Den gör mig glad. På något sätt. På något sätt är det väl jag.
Förresten har jag blivit sagd att inte ett endaste flickebarn döptes till Annica förra året. Är Annica det nya Adolf?

Mon amour, ma chérie

Det jag mest gör är att lyssna på Amadou et Mariam. Vill du ha bra musiken så är det mitt bästa tips. Roligt är att min redan knackiga franska nu också har en släng av afrikanska. Det är härligt. Inga mjuka r här inte.

">

Idag är det varmt.

Å en sån respons

När jag gick på Tollare sjöng alltid Berndalen den här för mig. Jag trodde han bara hittade på. Med den stora turen och allt. Nu är han i Afrika och jag sitter i Kransen och upptäcker att han har haft rätt hela tiden.


">

Idag är idag

Dagens playlist till springningen då:

Karibien-Air France
All i want is you-Ark
Some indulgence-Embassy
Neråt bakåt-Hets
Hung up-Madonna
Another chance-Roger Sanchez
E14-Vapnet
Hey boy hey girl-Chemical brothers


Ska förövrigt testa nya pulsklockan idag också. Kommer säkert få nån jävla stöt av bandet som ska sitta runt bröstet.

Minsann

Timme efter läggdags igår hör jag skränet från fyllda unga tjejer utanför mitt fönster i parken. Tjejer från förorten som joddlade iranskt så fort någon sa bärs. Eller bira. Några mysiga äldre killar hade letat sig dit också och jag hörde hur de kuttrade. Efter noga övervägande pallrade jag mig upp. Upp med fönstret.

- Nu dämper ni er eller så ringer jag!

Jag ringde Persson. Alla vita brallorna trodde att jag ringde polisen. Då hör jag hur de säger till varandra:

- Kärringen ringer ju!

Poff sa det. Brallorna försvann. Jag var rädd för repressalier så jag sov i soffan.

I fredags spelades det Stockholmsspelet. Jag var sura tanten. Hade ju gott Persson d.y kunnat vara.