Konsten att glädja någon

I går kväll när jag for hem från jobbet kändes allt jobbigt. Totalt fattig, tattig och allmänt trölig. Men. På min hallmatta låg något som lyfte min kväll till en helt annan dimension. Tårögd blev jag.

Hommage till Arbrå

Förkylningstider

Hade ett samtal idag där vi pratade om att alla nyser och har sig överallt omkring en. Och att jag är lite löjlig som har en alcogel i väskan. Alcogel är förresten jävligt bra. Dödar allt. I allafall dök ordet förkylningstider upp och genast backade min hjärna några år. Ända tillbaka till: 1997. Då var jag på en spelning på Bollnäs folkhögskola. Esbjörn Svenssons Trio spelade. Esbjörn var het. Han hade snaggat hår och yviga gester. I pausen skulle vi gå ut och ta luft, men i trappan drabbas jag av en nysattack av tredje graden. Så jag och mitt sällskap skrattar till lite och hör i samma sekund från våra ryggar:

"- Ojdå, gick det bra?" Så klart var det Esbjörn den Koola. Mitt sällskap blir helt tyst. Toktyst. Så jag tar mitt ansvar och stammar fram:

"- Mjorå, förkylningstider!" Förkylningstider! Det var det enda som kom ur mig. Tant vid 17 liksom. Sen vände jag mig om och gick. Jag köpte skivan, men jag skäms fortfarande när jag lyssnar på den. ESB forever.

Right said Fred

Efter förra helgens heta dispyt ger jag er:






den franska nougaten. Det är den som inte är god. Som har nåt märkligt vitt i sig. Alltså inte att förväxla med läckerbiten:








dubbelnougaten! Jag kan inte riktigt minnas hur snacket gick, men jag vet att det blev hårdare och kallare för var minut som gick. Att chokladbitarna blandades ihop i en mischmasch av Rajder, Käck och Skotte. ( Den sistnämnda kan jag förövrigt sätta huvudet på att Nogren tycker om.) Och att allt avslutades med den underbara meningen: - nä, tacka vet ja en hederlig 70-procentare!


Och här kommer äckeltoppen:


Plats 3: Ja, här kommer Skotthelvetet igen. Fattar inte att den får säljas.

Plats 2: Faktiskt så kan jag framkalla äckelkänslor bara jag tänker på dom här. Jag pratar såklart om den förbannade engelska konfekten. Vansinn.

Plats 1: Här snackar vi om avsky. Godiset med vedervärdigt som mellannamn. Vi snackar romerskajävlabågar. De tar priset.

Filmsnillet spekulerar

Ska redan här poängtera att jag inte är den som ser mycket på film och ohämmat kastar mig in i diskussioner om detta. Men för den skull är jag inte fråntagen tyckande, smak och tänkande. Därav kommande inlägg. Rulla.

Jo det har blivit så att jag sett några filmer i helgen. Och eftersom jag fungerar med film som med allting annat, allt eller inget, så vill jag nu se fler. Men det ska vara samma typ av film som de jag sett och som jag på något sätt drabbats av. Det är nu du kommer in. Jag behöver din hjälp. Ge mig film. Om du är en bra människokännare så förtår du precis vilken film som skulle passa mig. För att underlätta gör jag en lista på de tre filmer som just nu ligger mig närmast mon coeur. Tagning:

Plats 3: Brokeback mountain. Såg den inatt. Vilken film. Ledger var verkligen het. Jag har i allmänhet väldigt svårt för amerikanska filmer, men den här var extraordinär.

Plats 2: Juno. Hade inte hört talas om den innan fredagen. Gissa om jag blev överraskad. Återigen amerikansk film. Men ändå inte liksom. Jag anar. I allafall, se Juno om du ska se något snart. Jag blev sådär lyckligt sporadisk. Du kommer älska.

Plats 1: Blood diamond. Den här såg jag bara sådär på måfå. Hade liksom inget att göra. Det var i höstas någon gång. Kanske har det ett finger med i spelet att man inte har några förväntningar alls, utan blir alldeles överraskad. Sen blir man arg att man inte sett den tidigare. Leonardo är så jävulskt bra. kan lätt säga att det är filmens förtjänst att jag i detta nu planerar en afrikaresa nästa år. Blev så otroligt sugen.