Hade ett samtal idag där vi pratade om att alla nyser och har sig överallt omkring en. Och att jag är lite löjlig som har en alcogel i väskan. Alcogel är förresten jävligt bra. Dödar allt. I allafall dök ordet förkylningstider upp och genast backade min hjärna några år. Ända tillbaka till: 1997. Då var jag på en spelning på Bollnäs folkhögskola. Esbjörn Svenssons Trio spelade. Esbjörn var het. Han hade snaggat hår och yviga gester. I pausen skulle vi gå ut och ta luft, men i trappan drabbas jag av en nysattack av tredje graden. Så jag och mitt sällskap skrattar till lite och hör i samma sekund från våra ryggar:
"- Ojdå, gick det bra?" Så klart var det Esbjörn den Koola. Mitt sällskap blir helt tyst. Toktyst. Så jag tar mitt ansvar och stammar fram:
"- Mjorå, förkylningstider!" Förkylningstider! Det var det enda som kom ur mig. Tant vid 17 liksom. Sen vände jag mig om och gick. Jag köpte skivan, men jag skäms fortfarande när jag lyssnar på den. ESB forever.
1 kommentar:
Ha ha härligt, hade nästan glömt.
Skicka en kommentar