På pallplats

I dag var det sagt att jag och Persson den gamle räven skulle se Låt den rätte komma in. Men när vi så väl anlände till Heroin City flirtade bowlinghallen med oss. Svaga som vi är till sinnet lurades vi snabbt in till krypens tillhåll. Naturligtvis skulle det spelas om mer än äran. Förloraren skulle köpa en av guldmedaljerna som dinglade bakom disken. Och ha den kring halsen hela vägen hem. Jag visualiserade räven gående surmulen på söder med medalj om halsen. Kör på det sa jag. Tävlingsjävel som jag är och allt. Räven började med en strike. Men jag gaskade upp mig och tog upp fighten. Innan jag avslöjar utgången vill jag bara förtydliga att killar av naturen har ett jävla övertag i just bowling. De är ju starkare i armarna. Det är ju bara så. Så om då mannen bara träffar en av käglorna slås de andra ned i rena virrvarret. Så är det. Och jag är ingen dålig förlorare. Jag gick runt på Willys med medalj av guld kring halsen. Sen tog vi bussen mot stan.

Skink on you

I kväll har jag fotat på ett skinkseminarium. Jag skojar inte. Italienska och spanska producenter besökte Stockholm, Nationalmusem. Johanna sa att jag skulle se det som en utmaning. Och det är det. Låter enkelt att fota skinka. Men det var inte helt lätt. Det hela var mest absurt. Men det var trevligt ändå.

Längst till höger i bild skymtas en klöv

Visst är det fint att va vid liv

Jag vet att inspelningen inte är den bästa. Men jag vet att känslan är det. För jag var där.

http://se.youtube.com/watch?v=g_zaHL7koI8

Jag fångade en rev idag. Not.

Skansen var dagens utflykt. Vet inte varför, men jag var i perfekt harmoni och bara älskade livet i dag. Det är ju trevligt. Ser nu hur klyschigt det låter. Må vara. Mina favoriter på Skansen är sälarna och rävarna. De kollade vi på länge. Djurgårdsbåten är en annan favorit. Kan inte heller säga riktigt varför jag älskar den. Gör det bara. Alltid gjort. Kanske är det för att jag är historiegeek. Dagens tips är i alla fall Skansen. Det finns karuseller där också.

Ni har gjort min favoritfärg ond

JAG FÖDDES INTE TILL DEN HÄR VÄRLDEN FÖR ATT SE JAN BJÖRKLUND SITTA VID MAKTEN!

Jan Björklund tycker att det är viktigt med ordning och reda i skolan. Eleverna ska ha respekt för läraren. För han är Gud. Om de sen har respekt för varandra spelar inte Jan någon roll. För han är ju inte elev. Heil Hitler. På Jans tid var det minsann inget smsande under bänken inte. Keps på eller av betyder allt.

Jan Björklund tycker om friskolor. Mera säger Jan. Jan tycker också att elitklasser är att eftersträva. Då kan ju de mest motiverade bli ännu mer motiverade. resterande är ju säkert bra på nåt annat. Självklart är det endast inom de naturvetenskapliga ämnena de klasserna ska existera. Heil Hitler. Jan vill att barnen ska få betyg i allt tidigare åldrar. Helst redan i förskolan. Så man redan där kan se vilka som inte håller måttet. Att sen barn inte är förmögna att skilja på person och prestation är inget som bekymrar Jan. Han är ju vuxen.

Jan och hans kompisar tycker att det ska kosta mer att besöka akutmottagningen. Därför höjer de nu avgiften. De som tyckte att jag var löjlig när jag sa att borgarna kommer att privatisera allt de bara kan och att bra sjukvård kommer att kosta kan ju sätta in pengar till alla ensamstående föräldrar som övertalar sina barn att sprucken mjälte väl inte gör så ont. Heil Jan.

Could have supported us when we retire

I regel öppnar jag aldrig dörren när det ringer på om det inte är någon jag känner igen. Men i går skedde ett undantag. Som jag bittert ångrar. Det var tv-licensjäveln. Jag blånekade ju mitt bästa. Men när han påpekade att han såg min fina platt-tv klart och tydligt bakom min rygg resignerade jag. Med ett:

"- Jaha, du menar den?"

Skrev fint på lappen och tackade och hejade.

Nu har jag sett den efterlängtade Last king of Scotland. Blev ju snuvad på den karamellen i helgen. Såg den i dag. Och visst tycker jag om den. Men inte alls lika om Blood diamonds. Många hade sagt mig att kingen skulle vara bättre. Men nä. Kan ha att göra med att jag är för observant för detaljer för mitt eget bästa. För när doktor Carrigan första gången kommer in i huvudstaden i fina bilen syns samma statist två gånger. I olika klipp. I helt skilda miljöer. Kanske undrar du hur jag kan vara så säker på det. Men se, jag äger en fäbless för klänningar och dess snitt. Och särskilt såna afrikanska.

De macktigaste

I dag var det konferens hela dagen på jobbet. Så jag nyttjade tiden ultimalt. Med att tänka på de godaste mackorna jag ätit. Kom att tänka på den enkla fullkornsackan med ost och paprika som jag köpte här nere i tunnelbanan hos han med den tokiga blicken och svajet. Den mackan köpte jag en sen söndagskväll när jag kom hem från Prag i våras. Den kommer jag i håg. Och jag undrar lite varför. Inte direkt märkvärdig.

Sen tänkte jag på den i somras på klipporna vid havet. Persson kom på cykel och bjöd på korvmacka. Vegansk korv. Men som den var god. Det kommer jag ihåg. Limpmacka.

Utan ett ljud

Här framför mig utspelar sig just ett skådespel. Två pojkar i den yngre åldern vankar fram och tillbaka. Sparkar på några löv. Viftar med armarna. Jag hör inte vad de säger. Men jag förstår ändå. Fast jag inte är autistisk. Det är det de är. Det är därför de vänder så tvärt när ljud når dom. Som på en given, ljudlös, signal vänder de sig om samtidigt. Byter riktining. Jag har sett dom förut. Kanske har de sett mig.

Hit å dit

Häromdan satt jag vid tvn och åt frukost. Typ samma dag som Tito Beltran dömdes. Då rullade det nere på skärmen en text som löd:" Chatta med Tito hos Malou. Fråga om allt från sändningstider och format". Jag fick bara inte ihop det. Vafan, Tito? Borde inte han ha fullt upp med att rymma till chilienska ambassaden och så? Efter en timme med funderande stod det så klart. Det var inte Tito. Det var Titto. Tittarombudsmannen. Tito gäckar mig.

Och Jocke kommer inte från Norrköping, utan från Linköping. Potatoe potata.

Afrikanen

Jocke Brun är i afrika. Kul för honom. Han bara skrattade när jag sa att jag minsann skulle handla tyger och smycken om jag for dit. Han skrattade. Jag har skrattat åt honom också i dag. Det var när jag kollade hans sida, www.joakim.wedholm.net , och fick syn på Sten och Stanley det brast. Kan se Brun krypa omkring. Brun heter han för att han är ifrån Norrköping och där kan dom inte säga brun utan säger bräääujn. Därför.

I går hade jag finfrämmande. Så vi gjorde findrinkar. Sen gick vi och lyssnade på Lasse Linden. Gött.

Han gjorde fuck you

På väg till tunnelbanan i går var det en prydlig asiat bakom mig. Jag hörde hur han skyndade sig. Portfölj hade han. Proper liksom. När vi kommer ner går precis vårt tåg. Då ser jag hur han i smyg gör fuck you åt tåget. Bakom portföljen liksom. Jag blev lite rädd.

I går fick jag så äntligen mina efterlängtade böcker. En Sture Dahlström, en Jonas Hassen Khemiri, en om underrättelsetjänsten i Frankrike under andra vrk, och så DEN. A piece of cake av Leila. Som jag var lyrisk i går. I samma veva dök datorn upp. Så allt var fulländat. Jag blädrade i Leilas boken som den förste att läsa den Heliga skriften. Sen sprang jag till Konsum och handlade kardemumma.

Förresten så köpte jag och Stoff nya träningskort i veckan. Jag ser ut som en afghanhund. Å han som en typ terrier. Jävla ta-kort-med-webkamera-ställe!