torsdag 23 oktober 2008

Could have supported us when we retire

I regel öppnar jag aldrig dörren när det ringer på om det inte är någon jag känner igen. Men i går skedde ett undantag. Som jag bittert ångrar. Det var tv-licensjäveln. Jag blånekade ju mitt bästa. Men när han påpekade att han såg min fina platt-tv klart och tydligt bakom min rygg resignerade jag. Med ett:
"- Jaha, du menar den?"

Skrev fint på lappen och tackade och hejade.

Nu har jag sett den efterlängtade Last king of Scotland. Blev ju snuvad på den karamellen i helgen. Såg den i dag. Och visst tycker jag om den. Men inte alls lika om Blood diamonds. Många hade sagt mig att kingen skulle vara bättre. Men nä. Kan ha att göra med att jag är för observant för detaljer för mitt eget bästa. För när doktor Carrigan första gången kommer in i huvudstaden i fina bilen syns samma statist två gånger. I olika klipp. I helt skilda miljöer. Kanske undrar du hur jag kan vara så säker på det. Men se, jag äger en fäbless för klänningar och dess snitt. Och särskilt såna afrikanska.

Inga kommentarer: