På pallplats

I dag var det sagt att jag och Persson den gamle räven skulle se Låt den rätte komma in. Men när vi så väl anlände till Heroin City flirtade bowlinghallen med oss. Svaga som vi är till sinnet lurades vi snabbt in till krypens tillhåll. Naturligtvis skulle det spelas om mer än äran. Förloraren skulle köpa en av guldmedaljerna som dinglade bakom disken. Och ha den kring halsen hela vägen hem. Jag visualiserade räven gående surmulen på söder med medalj om halsen. Kör på det sa jag. Tävlingsjävel som jag är och allt. Räven började med en strike. Men jag gaskade upp mig och tog upp fighten. Innan jag avslöjar utgången vill jag bara förtydliga att killar av naturen har ett jävla övertag i just bowling. De är ju starkare i armarna. Det är ju bara så. Så om då mannen bara träffar en av käglorna slås de andra ned i rena virrvarret. Så är det. Och jag är ingen dålig förlorare. Jag gick runt på Willys med medalj av guld kring halsen. Sen tog vi bussen mot stan.