Jag stöter mig

Om man vet att något gör ont, varför gör man det då? Den frågan har jag ställt mig själv de senaste två gångerna jag sprungit på löpband. Nu tror du säkert att det är kroppen som skriker utav utmattning, men nej då. Det är mitt pekfinger. Alltså inte utav utmattning, utan av en stöt. Jepp. Förmodligen är det mina blå springbyxor som alstrar någon slags energi och gör att jag får mig en jäkel varje gång jag ska reglera farten. Varje gång är lika plågsam. Jag vet ju att det kommer att snärta till. Så antingen får jag snigelspringa eller tokspringa. Så klart tokspringer jag. Men då är det så roligt att det kommer en tokurladdning när jag ska stänga av apparaten. Detta har lett till att jag nu hoppar av i farten och låter den sluta av sig själv. Ha!