I dag fick jag ett samtal. Ett jobbrelaterat sådant. Kvinnan drar igång och frågar hur jag haft det i jul. Hur det var i DALARNA. Jag började lite lojt mumla om att det är Häls... Och där blev jag avbruten med att bli upplyst om hur mycket snö det faktiskt var i DALARNA nu, och att talaren minsann skulle dit i påsk. För det är ju så fint i DALARNA. Märk väl att jag fortfarande inte haft en syl i vädret. Här försöker jag mig på ett litet instick, men det misslyckas fatalt. Det här är inte första gången scenariot spelas upp. Vi är snarare inne på runda 74.
Istället börjar jag fundera på hur det är möjligt att blanda ihop två helt vitt skilda landskap. Vi har inte ens samma meldoi i språket. Tvärtom. Tänk på Gunde liksom. Hur mycket Hälsingland är det över honom? Nä. Och några ord har vi inte alls heller nå gemensamt. Tok heller. Inte heller har de våra blå berg och svarta vatten.
Ibland undrer man ju vad de gör dänne börsti.
4 kommentarer:
Hälsinglandska och dalmål låter ju precis likadant för oss andra.
Jag är helt på din sida Mårre. När jag bodde i Gbg och min chef skulle "härma mig" så pratade han dalmål...Varför?
Why???
Koko! hallå där! Man tackar man
tackar för att du kikade in på min farnker-blogg om atmosfär!
Ja jag måste få ut mina känslor för frankrike och min brist på bohem-skön-konstnärlig shabbychique-tidenstand-atmosfär i Sverige. Men vänta bara, jag ska hitta den i här också. Det kommer på min blogg inom en snar framtid!
Det där med Hälsingland är lika med Dalarna syndromet är utbrett, alltför! Jag hoppas att tanten i telefonen skämdes ordentligt när hon förstod att du var från Hälsingland!
Tack för en underhållande läsning på din blogg! Kram / Johanna!
Skicka en kommentar