Jag har varit till stället där hjärtat slår lite extra hårt. Där människan och livet får ta plats. Tar plats. Där folk pratar med varandra utan baktanke. Mitt ställe på jorden. Per Hagman tycker också om rivieran. Så pass att han skrvit en bok om typ det. Jag ska läsa om den snarast. Det är så förbannat lockande att ha en lya där. Åka ner när man vill. Tjattra med gummorna och gubbarna på knackiga franskan. Alors. Tre månader kvar tills vi ses igen.
Så var vi även på filmfestivalen i Cannes. Ville åt kändisarna. Såg ingen. Kristoffer satte i alla fall foten sin på röda mattan. C´est bon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar