Jag börjar som Jerry: vad är uppe med dessa badvakter på simhallarna? De som arbetar i receptionen i pikétröjor och sportig aura. Vad har de för gemensamt problem? Man börjar ju undra om de in sin oförmodade utbildning lär sig hur man inte hjälper besökande på lämpligt sätt. Tjejen på mitt gym kollar på mig och pratar med mig som jag var född i Uzbekistan på 70-talet. Och en jävla ton har hon också. Så jag tonar tillbaka, och då minsann blir det annat ljud i skällan. Ska det vara så?
I våras när jag hade tvättat mitt gymkort i tvättmaskinen så gick jag till mitt gym och helt sonika bad om ett nytt. Killen kollade slött på mig med uzbeki-blicken och rabblade nåt om 175 spänn. Visst visst sa jag. Jag hade jobbat natt och trogen läsare vet ju hur jag ser ut då. Med mig hade jag en bild på mig som jag tänkte använda på nya kortet. Men icke. Killen ber mig kolla in i en liten sak med öga som en fisks. Jag gjorde. Vi rabblar personuppgifter och sen vänder han skärmen mot mig och frågar om det ser bra ut. Jag tror aldrig jag sett värre ut. Och jag är fan inte fåfäng i vanlig fall. Jag svarar:
"- Ja, det blir väl inte bättre! Hah!" Han:
"- Asså, jag menade adressen..."
Och han säger det med ett ocharmigt uttryck. Totalt tom. Jag brydde mig inte ens om att skämmas. Det gjorde jag först när jag tog upp mobilen utanför.
Nu påmins jag om min morgon-nuna var gång jag äntrar gymet. Ty skärmen visar min bild när jag drar kortet. Alla ser. Jävla badvaktsfascister!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar